Rapport från Salvador
SALVADOR/POLITIKEN
Confederation Cup skulle bli den stora fotbollsfesten inför VM 2014. Istället blev mästerskapet startskottet på de största oroligheterna Brasilien upplevt sedan militärdiktaturen på 1980-talet.
– De är fan inte kloka. Vi är här för att demonstrera mot korruptionen och de möter oss med gummikulor och tårgas, säger studenten Roberta Fonseca.
Hon är 19 år och läser till elingenjör vid det federala universitetet i Salvador, Brasiliens tredje största stad. Hon kommer från landsbygden i delstaten Minas Gerais och har aldrig tidigare deltagit i en demonstration. Roberta är medelklass och har gått hela sin skolgång i privatskola och har en egen privat sjukförsäkring. Hon tillhör de lyckligt lottade som inte behöver uppsöka landets allmänna sjukhus.
– Jag gick med för att demonstrera mot politikerna som ödslar pengar över fotbollsarenorna, men inte lägger en krona på vård och utbildning, säger hon och hoppar till.
En tårgasgranat exploderar fem meter ifrån henne. Roberta blir rädd. En äldre student från hennes universitet springer fram och drar hennes tröja över munnen.
– Du måste skydda dig, säger han.
Roberta förstår inte riktigt. Hon börjar gråta och tar sig för ögonen.
– Det gör ont i hela ansiktet, säger hon.
Polisen rycker närmare och skjuter fler tårgasgranater mot de som försöker forcera avspärrningarna. Enligt myndigheterna begärde Fifa en järnring med tre kilometers radie kring den nya arenan Fonte Nova där matchen mellan Nigeria och Uruguay spelades i torsdagskväll. Ingen utan biljett fick släppas innanför avspärrningarna. Demonstranterna anklagar Fifa för att ha byggt en stat i staten.
– De är på brasiliansk mark. Här är det vi som bestämmer, skriker en student som försöker bryta polisens avspärrningar.
Polisen möter honom med mer tårgas, gummikulor och pepparspray.
Senare på kvällen gick ett hundratal demonstranterna till attack mot Sheraton i Salvador där Fifa-delegationen bor. De krossade fönsterrutor och vandaliserade två av de Fifa-bussar som skjutsar media till arenan, eftersom inga andra fordon får passera på de avspärrade vägarna. På ett av demonstrationsplakaten stod det »Fifa, Go Home!«
Över en miljon människor deltog i det hundratal protester som ägde rum under natten mot fredagen runt om i Brasilien. Det mest våldsamma resultatet av protesterna blev i den rika jordbruksstaden Ribeirão Preto, i delstaten São Paulo, där en man i en svart Land Rover-jeep inte ville backa för demonstrationståget. Istället körde han över demonstranterna och dödade en 19-årig student och skadade 12 personer. Bilisten har nu övergett sin stadsjeep och befinner sig på flykt i sin systers bil. Polisen befarar att mannen kommer att bli lynchad om allmänheten får tag på honom.
I Rio de Janeiro var stämningen betydligt fredligare och 300 000 mötte upp och spred karnevalsstämning på paradavenyn Presidente Vargas. Demonstranterna sjöng nationalsången, hurrade kända fotbollsramsor och skrek slagord mot korruptionen. När ett litet gäng bröt sig loss för att gå mot borgmästarkontoret svarade polisen med att kalla in sitt mest kända fordon, Caveirão, Stora dödskallen. Det är en bepansrad jeep med skottgluggar som polisen använder i laglösa favelor. Nu användes pansarbilen till att slå ned demonstranter.
Demonstrationerna i Brasilien grundar sig i en uppdämd ilska över det politiska systemet som gjort att stora delar av landets skattepengar försvinner. Trots att Brasilien är världens sjätte största ekonomi har landet ett av världens sämsta utbildningssystem. Enligt Unesco befinner sig Brasilien på 87:e plats. Vad som också retar befolkningen är att om en politiker åker fast för att ha förskingrat allmänna medel är chansen obefintlig att han eller hon åker i fängelse.
Även landet sjukvård lider av brist på resurser, trots att det brasilianska skattetrycket är på 36,6 procent. Det saknas sjukhus, läkare, sängar och mediciner. Den senaste tiden har flera akutmottagningar fått stängas för att det inte finns läkare på plats. De anställda läkarna driver privata kliniker vid sidan om och föredrar att tjäna befolkningen som har råd att både betala skatt och privat sjukförsäkring.
När elingenjörsstudenten Roberta Fonseca, 19, kommer hem från demonstration i Salvador, tar hon av sig sina tårgasindrypta kläder och duschar. Sedan ringer hon pappa. Han gläds av att hon är tillbaka oskadad.
– Bra, min dotter. Gå ut och demonstrera. Det skulle jag också gjort på min tid. Då hade vi kanske sluppit detta, säger han till henne.
Vad pappan menar är att det politiska systemet i Brasilien gick fel för länge sedan. Politikerna har blivit en klass i samhället som står ovan medborgarna och kan, på grund av korruptionen, använde skattemedel hur de vill utan att rättsväsende eller media rår på dem.
Robertas mamma tar över telefonen och skäller ut sin dotter.
– Vad skulle du på demonstrationen att göra!? Vi har ju tecknat en privat sjukförsäkring till dig.
Roberta suckar.
– Mamma, du förstår inte. Det här handlar inte om mig. Det handlar om Brasilien.
HENRIK BRANDÃO JÖNSSON
Fakta
Under demonstrationerna i huvudstaden Brasília trotsade tusentals studenter vallgraven runt det kulturminnesmärkta utrikesdepartementet och tog sig ända fram till huvudentrén. Studenterna krossade 25 fönsterrutor och protesterade mot att landets diplomater har en månadslön på upp till 148 000 DKK.
Jag kan inte annat är att bli glad över att det äntligen börjar hända något. Storleken på manifestationen kan göra vem som helst rörd.
Nu är det bara att hoppas att uthålligheten finns så politikerna inte gör en tummetott av det hela. För det finns inte många politiker som har dessa frågor på agendan eller visar något intresse att arbeta i denna riktningen.
Vad finns det för ledarskap för rörelsen som gör att fokus och visioner inte förloras?
Jag skulle tro att det nu finns en möjlighet att skapa ett politiskt parti som bygger på värderingar från Norra Europa i stället för södra Europa.
Hej Johan,
enligt Datafolhas senaste undersökning är Marina Silva den politikern med störst stöd i Brasilien just nu. Närmare nordeuropa än så kan man inte komma i Brasilien.
Vad händer på gator och torg nu? Har spionskandalen ätit upp revolten? Och vilka politiska rörelser lever i underklassens värld och hur mobiliserar de sig?