Utan advokat står man sig slätt

RIO DE JANEIRO/SDS

Det finns en skylt som sitter uppsatt vid de flesta hotellhissar i Brasilien. Texten lyder: «Upplysning till passagerare: Innan Ni går in i hissen försäkra Er om att hissen verkligen stannat på denna våning». Du kan alltså inte vara säker på det. Du kanske stiger ut i tomma intet.

Den oftast polerade mässingsskylten brukar sitta vackert placerad vid varje våningsplan för att anhöriga inte senare ska kunna stämma hotellet eller fastighetsägaren för vållande till annans död.

— Min son trillade ned.

— Ja, men han såg inte skylten!

Tyvärr är tilltaget typiskt brasilianskt. I ett av världens varmaste och mest vänliga länder tycker man inte om att ta ansvar.

Första gången jag drabbades av attityden var när vattnet sprang läck på gästtoaletten i vår hyreslägenhet. Min sambo reagerade snabbt och kallade till sig portvakterna, som i sin tur raskt ropade in den korpulente rörmokaren som står och hänger i kvarteret i väntan på uppdrag. På några timmar var det fixat.

Stolt ringde hon upp hyresvärden och berättade att hon räddat lägenheten från betydande vattenskador. Nu ville hon bara veta vart vi skulle skicka räkningen.

— Vi betalar inte. Det får ni själva stå för.

— Va???

Året efter var det en hård och kall vinter i Rio de Janeiro med temperaturer ned mot femton grader. Det regnade i två veckor. Eftersom vi bor på översta våningen växte fuktfläkarna i taket. En natt föll bitar av den porösa betongen ned på golvet. Ett hål öppnades.

Det började regna in i sovrummet.

Panikslagen ringde min sambo till hyresvärden och undrade hur vi skulle göra. Skulle de skicka en vaktmästare eller skulle vi själva laga skadorna mot att de betalade arbetet.

— Det regnar inte in i lägenheten. Det är omöjligt, svarade den morgontrötte hyresvärden.

— Va???

Jag tog tag i luren.

— Är du inte klok. Vill du se spannarna med vatten?

— Omöjligt. Det kan inte regna genom taket.

Till slut hotade jag med att stämma skiten av företaget om det inte stod en vaktmästare med mössa i hand utanför vår dörr inom en timme.

— Har du en advokat då, frågade han kaxigt.

— Tänka sig att jag har det, sa jag och drog till med en advokatbyrå där en av våra vänner arbetar.

Han tystnade.

— Okej då. Vi skickar en vaktmästare.

För mig är det numera kutym att hota med advokat så fort ett företag eller någon annan försöker göra sig fri från ansvar. Det funkar alltid. För säkerhetsskull har jag programmerat in ett advokatnummer i mobiltelefonen. Det är även bra att ha när polisen försöker sätta dit en för saker man inte gjort. Då tittar man bara lugnt in i de korrumperade ögonen, tar upp sin telefon och säger.

— Vänta lite, jag ska bara ringa min advokat.

Raskt avlägsnar sig ordningsmakten från platsen.

Egentligen borde man sätta upp en polerad mässingsskylt vid alla internationella flygplatser i Brasilien med texten: «Upplysning till passagerare: Innan Ni sätter Er fot i Brasilien försäkra Er om att Ni har en ordentlig advokat med Er».

HENRIK JÖNSSON

2006-10-09