Nästan alla kör på sockerrör i Brasilien
SÃO PAULO/POLITIKEN
När oljekrisen 1973 höll på att krossa Brasiliens ekonomi började staten producera etanol av landets enorma mängder av sockerrör. Det har gjort Brasilien till ett föregångsland när det gäller att hitta ett alternativt bilbränsle.
Det ångar om eftermiddagstrafiken på Avenida Brigadeiro Faria Lima i São Paulo. Den sexfiliga genomfartsleden har korkat igen när folk försöker ta sig hem från jobbet i en av världens största städer. Egentligen borde smoggen ligga tät över stadens nitton miljoner invånare.
Det gör den inte.
I São Paulo går 77 procent av personbilarna på etanol.
Brasilien är världsetta i att använda förnybara bränslen i sina bilar.
— Annars hade vi inte kunnat leva här, ler Fernando Moreira Ribeiro, generalsekreterare på UNICA, Brasiliens organisation för etanoltillverkare.
Han myser i styrelserummet på tionde våningen i en av skyskraporna med mörk glasfasad längs genomfartsleden. För två veckor sedan satt några av världens mest inflytelserika personer inom etanolframställning runt detta bordet. De bildade «IETHA», International Ethanol Trade Organisation – en internationell sammanslutning som förbereder sig för export av miljövänlig etanol som bränsle till världens bilpark.
— För tre år sedan använde vi nästan all produktion till inhemskt bruk. Nu får vi förfrågningar från världens alla hörn, säger Ribeiro och blickar ut genom fönstret.
En av den nya organisationens främsta uppgifter blir att standardisera och specificera etanolen, samt att skapa gängse normer och handelsregler för den växande etanolindustrin.
— Den brasilianska erfarenheten är guld värd nu när världen förtvivlat försöker göra sig av med oljeberoendet, menar Ribeiro som är initiativtagare till IETHA.
Brasilien kopplade om till storskalig framställning av ett alternativ till bensinen redan under sjuttiotalet. Orsaken var sviterna efter oljekrisen 1973 som fick den brasilianska utlandsskulden att galoppera iväg. För att undvika fortsatt bensinransonering tog militärregimen beslutet att börja framställa etanol av sockerrör till landets personbilar och tvingade bilindustrin att anpassa motorerna.
På fem år ställde Brasilien om 90 procent av sin nyproduktion av bilar till etanolbilar. En infrastruktur med tusentals etanolmackar byggdes upp över världens femte största land och en svag doft av finkel sänkte sig över de brasilianska miljonstäderna. Det statligt subventionerade programmet döptes till «Proálcool» och blev en av de mest lyckade manövrar som militärregimen lyckades med.
I dag har Brasilien över trettio års erfarenhet av etanolframställning och produktionen har blivit sofistikerad. Det finns över 33 000 etanolmackar i landet och kostnaderna är låga. Just nu kostar en liter etanol tre kronor i São Paulo.
— De senaste åren har vi exporterat främst till USA och Indien. Annars är det svårt. EU vägrar släppa in oss på marknaden. De har sina skyddstullar, suckar Fernando Moreira Ribeiro på UNICA.
Förra året försökte sig Sverige på att importera miljövänlig etanol från Brasilien. På kort tid blev grannlandet världens tredje största importör av brasiliansk etanol. 300 000 liter etanol köptes till de nya, så kallade «miljöbilarna» som blivit en succé i Sverige mycket tackvare politiska styrmedel som att ge lägre fordonsskatt, lägre förmånsvärde, fri parkering i vissa kommuner och befrielse från «trängselskatt» i Stockholm.
Problemet nu är att priset på den importerade etanolen stigit.
— Sverige blev uppläxade av EU. De måste betala en speciell skatt på all importerad etanol. Det har EU-kommissionen bestämt. Det innebär bara att det kommer ta längre tid innan Europa går över till förnybara bränslen, säger Ribeiro och slår ut med armarna.
— Vill EU uppfylla kraven i Kyotoprotokollet om att minska växthusgaserna med åtta procent fram till 2012 får de faktiskt ta och skynda sig på.
I andra ändan av södra halvklotets största stad ligger industrimegapolen São Bernardo do Campo. Här är den brasilianska bilindustrin koncentrerad med alla de stora europeiska, japanska och amerikanska aktörerna närvarande. De producerar bilar till hela Latinamerika och till vissa delar av Europa. Störst är Volkswagen som etablerade sig i Brasilien redan på femtiotalet. Nu har företaget över 25 000 anställda.
För tre år sedan presenterade ett ingenjörsteam på fabriken en ny motor som kan gå på både bensin och etanol. Den kallas «Total Flex» och har blivit en succé i Brasilien.
— Genomslaget kunde inte blivit större. I dag är hundra procent av alla bilar som lämnar fabriken utrustade med «Total Flex», säger chefsingenjören Roger Guilherme, på Volkswagens Powertrain-enhet.
Han inledde projektet i början av 2000-talet när priset på olja började stiga i världen. Brasilianarna, som mer eller mindre slutat köpa etanolbilar under nittiotalet eftersom den demokratiska regimen i Brasilien tog bort subventionerna, började bli desperata. Många tankade den betydligt billigare etanolen trots att de inte hade en motor som var anpassad.
På kort tid kom larmrapporter från Volkswagens bilverkstäder om igenrostade förgasare och kraschade bensinpumpar.
— Vi började byta ut material i ventiler och förgasare. Sedan uppfann vi en datoriserad sensor som kunde känna av om tanken innehöll bensin eller etanol. Luftintaget till förgasaren anpassas då automatiskt beroende på vilket bränsle som används, berättar Roger Guilherme.
I dag har nästan alla de andra bilfabrikanterna på den brasilianska marknaden kopierat uppfinningen och erbjuder sina modeller med en flexmotor.
— Konsumenter uppskattar valfrihet. Har du en etanolbil är du helt och hållet låst till världsmarknadspriset på socker. Låt säga att det är högt ett år, då blir det inte lika mycket sockerrör över att göra etanol på. Eller om det mot förmodan blir torka ett år. I så fall stiger priset. Då är det skönt att kunna gå över till bensin och vänta in att priset faller igen, säger chefsingenjören.
Sedan lanseringen den 24 mars 2003 har det sålts över två miljoner personbilar med den nya flexmotorn i Brasilien. Till och med de japanska biltillverkarna Toyota och Honda, som in i det sista vägrade att ge sig in på etanolmarknaden, kommer att inför nästa år presentera sina nya modeller med flexmotorer.
— Vi har tagit emot delegationer från hela världen. Alla är intresserade av att anpassa sina motorer efter nya typer av biobränsle. Det svåra är att veta till vad. I Sydafrika, Indien och Australien är det självklart att man använder sig av sockerrör till att framställa etanolen. De har marken, vattnet och solen.
— För Europa är det inte lika självklart. I och med att ni inte har ytor eller klimat till att odla sockerrör kan det bli så att ni byter ut ett beroende till ett annat. Från att sitta i händerna på Mellanöstern till att bli beroende av länderna i Syd, menar Roger Guilherme.
Tidigare i år klagade USA:s president George W Bush på att amerikanarna är alltför «addicted to oil» och lovade att göra något åt saken. I dag har den amerikanska bilindustrin börjat ge upp tanken på sockerrör och förbereder sig i stället för att koppla om till biobränsle gjort på majs. Framför allt handlar det om att USA inte längre klarar av att vara beroende av olja från regimerna i Mellanöstern och Venezuela. Men det handlar också om ett miljötänkande. Förra vecka lämnade den republikanska delstatsregeringen i Kalifornien in en stämningsansökan av de stora amerikanska bilföretagen för de skador deras bilar orsakar på miljön.
I Tyskland har man satsat stort på något som kallas «biodiesel». Den framställs av rapsolja och är numera lätt att få tag på vid de tyska bensinstationerna. Biodiesel går också att framställa av sockerbetor, sojabönor och en rad andra grödor.
— För Europa är kanske biodiesel intressantare. Tekniken finns redan. Det handlar bara om politisk vilja, menar chefsingenjören Roger Guilherme på Volkswagen.
Brasilien har redan inlett sitt projekt med biodiesel. Utanför staden Anápolis i inlandet bygger sojaföretaget «Granol» en enorm anläggning. Företaget har satsat 45 miljoner dollar i totalt tre fabriker som ska vara igång redan under nästa år. Granol beräknar att årligen kunna framställa hundra miljoner liter biodiesel.
Den brasilianska staten stödjer projektet och vill att landets lastbilar och bussar nu går över till biodiesel. När den omställningen är klar kommer Brasilien att bli det första land i världen som lyckats med det som andra länder just nu sitter och käbblar om. Att göra sig oberoende av fossila bränslen till att framföra sina personbilar, lastbilar och bussar.
För en gångs skull känns det som om Brasilien förtjänar sitt gamla epitet, Framtidslandet.
HENRIK JÖNSSON
2006-10-05
FAKTA
Brasilien producerar 310 miljoner ton sockerrör om året. Av dem blir det cirka 20 miljoner ton socker och 12,5 miljarder liter etanol. Av det producerade sockret går 13 miljoner ton på export, vilket ger Brasilien en inkomst på cirka två miljarder US dollar om året. Uppskattningsvis exporteras 1,5 miljarder liter etanol till utlandet om året, främst till USA, Indien och Sverige.
I Brasilien är framställning av etanol och biodiesel även en marknadspolitisk åtgärd. Produktionen ger jobb på landsbygden och håller nere migrationen till de överfulla metropolerna São Paulo och Rio de Janeiro. Varje ton odlat, skördat och processerat sockerrör beräknas resultera i 2 200 jobb. Endast i delstaten São Paulo är cirka 300 000 anställda inom etanolproduktionen. Totalt sätt sysselsätter socker och etanolindustrin en miljon personer i Brasilien.
