Förbannelsen ska stoppas i dörren

RIO DE JANEIRO/SDS

Jag satt och arbetade när min sambo plötsligt började stänka vatten i lägenheten. Hon smög sig upp bakom min rygg och sa “ssschhyyy” och skvätte sedan vidare ut mot köket. Det var bara en månad kvar till förlossningen och lägenheten var tvungen att rensas från onda andar.

Att vara svensk i Brasilien är ofta att känna sig fyrkantig. Eftersom jag är formad enligt den agnostiska läran (även om min farmor hade sina goda kontakter med månens magiska kraft) krockar jag gång på gång med den brasilianska verkligheten. I hissen på väg till jobbet möts jag sällan av ett vänligt “Gomorron”. Mina grannar hälsar i stället med ett minst lika vänligt “Saravá”, vilket ungefär betyder: må andarna vara med dig.

Det känns i och för sig betryggande. Morgontrafiken i miljonstaden Rio de Janeiro är inte att underskatta. Framför allt om man envisas med att ta cykeln till jobbet. Man kan behöva all tillgänglig extrahjälp. Men att ett “Saravá” på morgonen skyddar bättre än den bästa cykelhjälm har jag ändå svårt att få in i min trångbodda svenska skalle.

För att överhuvudtaget kunna fungera fullt ut i det brasilianska samhället har jag därför tvingast luckra upp bakom pannbenet. Beviset på att ansträngningen fungerat kom för inte så länge sedan. En rad svårigheter hade hopat sig över oss. Det var problem på jobbet, problem i relationen, ekonomiska bekymmer och oroväckande sjukdomar. Till slut sa jag bara:

– Någon måste ha ställt en “macumba” mot oss.

Min sambo tvärstannade. Skulle fyrkantiga jag helt plötsligt vänt mig mot andevärlden?

Hon sken upp som en sol och såg mitt uttalande som ett bevis på att jag slutligen börjat närma mig det innersta väsen som utgör varje brasilianare. Tron på andarna.

– Ja, men du har ju själv sett hur många glas som gått i kras den sista tiden. I går smällde jag ett. Du, ett i morse. Och i förra veckan gick minst tre glas sönder i disken. Någon måste ha ställt en “macumba” mot oss, hörde jag mig själv säga på fullt allvar.

Vi började se oss om i bekantskapskretsen. Vem skulle vilja oss något så illa att de gick till en macumbapräst och beställde olycka över vår familj.

– Hembiträdet. Det måste vara vårt före detta hembiträde, sa vi samstämt.

Det enda sättet att häva en ”macumba” är att lägga ut en ny “macumba”. Förbannelsen ska stoppas i dörren. Enklaste sättet är att placera ett glas vatten bakom entrén. Det rena vattnet suger åt sig alla onda krafter. Det mest effektiva är däremot att gå till en “Pai santo” – en helig man med förbindelse med andevärlden. Han ber en sedan komma tillbaka med ett gäng hönsfjädrar, lite sockerrörsbrännvin och några gula lökar för att koka ihop den rätta soppan.

Sedan är det bara en sak som gäller. Man måste tro. Tror man inte funkar inte beställningen.

Nu måste jag alltså tro att en massa olyckliga omständigheter i vår familj går att lösa med en helig mans hjälp.

Det är inte lätt att bli brasilianare.

HENRIK JÖNSSON

2005-12-16